Minns den gången i somras då  jag och Mikail jobbade på Katapulten under högsäsong och kön var 40 min lång och det var grymt högt tryck på alla stora attraktioner.
Jag går runt tornet och spänner fast folk medans Mikail sitter och kör
- och hör helt plötsligt hör jag hur han i micken utbrister:

-”Gott folk - jag vill gratta min kollega Cristian som fyller 40 idag - så jag tycker att vi tar i och sjunger för honom”

Varpå jag springer runt och försöker få alla femtioelvatusen fjortisar och andra människorna att förstå att han driver med mig och att jag faktiskt inte fyller år och att jag bara är 21. -  Och ÄNDÅ så börjar runt 60 personer i kön att sjunga och applådera medans Mikail sitter inne i körhytten och viker sig dubbel av garv.

Sånt är sjukt priceless alltså.

Cheers!

Laddade förresten hem Laura Pausinis nya album "Primavera in anticipo" för ett tag sedan.
Jag gillar italienska, galet mycket - Och försöker alltid låtsas att jag förstår allt hon sjunger när jag i själva verket har memorerat den spanska versionen av skivan och fusköversätter från Italienska till Spanska i huvudet.

But anyways, till grejen - efter att ha väntat månad efter månad efter månad på att detta albumet skulle släppas (eftersom hennes förra trettioelva album var så sjukt galet idiotbra) så hade jag höga förväntningar. Nu efter att ha lyssnat på det lite så kan jag bara konstatera - det suger.





Men jag vägrar fan ge mig, jag lyssnar typ igenom albumet gång på gång för att tvinga mig själv till att tycka att det är bra. Annars får jag väl helt enkelt skriva ett argt brev till hennes skivbolag och be henne spela in en ny skiva till mig, eller något. Vilket jäkla musikfreak jag är. Tar nog detta på way för stort allvar.
Why Laura? Whyyyy? *dramatisk filmröst*

Cheers!

P.s. - Tiziano Ferro är min räddare i nöden.